Kallelse (dagvardering)

En kallelse är det dokument genom vilket åklagaren kallar en tilltalad att infinna sig i brottmålsdomstolen. Dess centrala del är åtalet: beskrivningen av vad den tilltalade påstås ha gjort, när och var. Domstolen kan endast döma för det som åtalet påstår, så åtalet definierar hela rättegångens omfattning.

Innehållsförteckning

Lagstadgad grund

Artikel 258 i straffprocesslagen reglerar väckandet av ett mål till rättegång och artikel 261 anger kraven för åtalet: en tydlig redogörelse för den påstådda gärningen, med tid och plats samt lagstadgade bestämmelser. Artikel 265 kräver att stämningen delges minst tio dagar före förhandlingen. En åtal som är oklar, internt motsägelsefull eller otillräckligt specifik kan förklaras ogiltig.

Hur det fungerar i praktiken

Åklagaren formulerar ofta anklagelserna kumulativt eller alternativt, så att domstolen kan döma för ett lindrigare brott om huvudbrottet inte bevisas. Före förhandlingen har försvaret rätt till akten i målet och kan begära att åklagaren, eller domstolen vid en preliminär förhandling, ska höra vittnen eller anlita en expert. Begäran som görs i god tid bedöms mer gynnsamt än begäran som görs på dagen för förhandlingen.

Var det går fel

Stämningar skickas till adressen i folkbokföringsregistret, och svarande som har flyttat utan att registrera sig får veta om en fällande dom först när verkställigheten börjar. Överklagandetiden har då sedan länge löpt ut, och det är svårt att återuppta målet. En andra punkt är tidsfristen för att begära vittnen, vilken föregår förhandlingen; en begäran som görs för sent bedöms utifrån ett strängare test. För det tredje ställs svarande som inte inställer sig inför rätta i sin frånvaro, och domstolen avgör ensam om akten.