Elektronisk signatur

En elektronisk signatur är data i elektronisk form som bifogas andra data som undertecknaren använder för att signera. Europeisk lag skiljer på tre nivåer, med ökande tillförlitlighet och bevisvikt.

Innehållsförteckning

Rättslig grund

Förordning (EU) 910/2014, eIDAS-förordningen, anger nivåerna: enkla, avancerade och kvalificerade elektroniska signaturer. Artikel 25 föreskriver att en signatur inte får nekas rättsverkan enbart för att den är elektronisk, och att en kvalificerad signatur har samma rättsverkan som en handskriven. I Nederländerna tillägger artikel 3:15a i civillagen att den metod som används måste vara tillräckligt tillförlitlig med tanke på syftet och omständigheterna. Förordning (EU) 2024/1183, eIDAS 2, lägger till den europeiska digitala identitetsplånboken, som medlemsstaterna måste göra tillgänglig för sina medborgare och företag. För vissa rättshandlingar är en notariehandling eller ett skriftligt instrument fortfarande föreskrivet; elektronisk signatur hjälper inte där.

Hur det fungerar i praktiken

För de flesta kommersiella avtal räcker en avancerad underskrift via en vanlig signeringsplattform, förutsatt att revisionsloggen registrerar dokumentets identifiering, tidpunkt och integritet. För avtal av högt värde eller med förhöjd bedrägeririsk är en kvalificerad underskrift tillrådlig, eftersom bevisställningen är väsentligt starkare. För anställningsavtal som innehåller en konkurrensklausul granskar domstolarna noggrant om kravet på skriftlig form är uppfyllt.

Var det går fel

Parterna klistrar in en skannad signatur i en PDF-fil och antar att det motsvarar en underskrift; om den ifrågasätts är bevispositionen svag. Ett andra fel är att plattformens revisionslogg inte bevaras. För det tredje förbises det att vissa dokument omfattas av formella krav som inte kan uppfyllas elektroniskt.