Lagen om digitala tjänster

Lagen om digitala tjänster reglerar online-mellanhänder: webbhotelltjänster, onlineplattformar och sökmotorer. Den ersätter ansvarsreglerna i e-handelsdirektivet och lägger till en omfattande uppsättning skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet.

Innehållsförteckning

Rättslig grund

Förordning (EU) 2022/2065 har tillämpats fullt ut sedan den 17 februari 2024. Skyldigheterna är uppdelade efter typ av tjänst och storlek. Alla mellanhänder behöver kontaktpunkter och transparenta villkor. Webbhotelltjänster måste erbjuda en anmälningsmekanism och ange skälen till borttagning. Onlineplattformar måste dessutom tillhandahålla ett internt system för klagomålshantering, samarbeta med tvistlösning utanför domstol, prioritera anmälningar från betrodda anmälare och göra reklam igenkännbar för annonsören och de viktigaste identifierade parametrarna. Vilseledande design är förbjuden, liksom reklam baserad på särskilda kategoridata och riktad reklam till minderåriga. Mycket stora plattformar och sökmotorer har ytterligare skyldigheter gällande riskbedömning, revisioner och dataåtkomst för forskare.

Hur det fungerar i praktiken

För nederländska företag som driver en marknadsplats, ett forum eller ett recensionssystem är den första frågan vilken kategori som gäller; småföretag och mikroföretag är undantagna från en del av plattformsskyldigheterna. Implementeringen följer: villkor, meddelandeprocess, motiveringar, klagomålshantering och ett annonsarkiv. I Nederländerna är Konsument- och Marknadsmyndigheten utsedd samordnare för digitala tjänster.

Var det går fel

Företag antar att förordningen endast påverkar stora teknikföretag. Ett andra fel är en meddelandeknapp utan den erforderliga bekräftelsen och motiveringen. För det tredje kolliderar skyldigheterna med GDPR där personuppgifter utbyts om meddelanden utan rättslig grund.