Styrelseledamots ansvar enligt artikel 2:9 BW: när är en styrelseledamot ansvarig?

En styrelseledamot i ett nederländskt bolag är personligen ansvarig gentemot bolaget självt endast om de inte har utfört sina uppgifter korrekt och allvarligt kan klandras för detta. Detta är det interna ansvaret enligt artikel 2:9 i den nederländska civillagen (Burgerlijk Wetboek, BW); det huvudsakliga undantaget är att en medstyrelseledamot kan undgå ansvar genom att visa att, med tanke på arbetsfördelningen, inget allvarligt klander riktas mot dem och att de vidtagit åtgärder för att begränsa skadan.

Internt ansvar handlar om förlust som företaget lidit, och endast företaget kan göra anspråk på den. Vid en konkurs väcker förvaltaren (kuratorn) kravet för boets räkning. Ansvar gentemot borgenärer och andra tredje parter följer olika regler, vilka vi jämför längre fram.

Vad säger artikel 2:9 i den nederländska civillagen?

Varje styrelseledamot måste utföra sina skyldigheter gentemot bolaget på ett korrekt sätt, och varje styrelseledamot är ansvarig för den allmänna förvaltningen av angelägenheterna. En styrelseledamot är ansvarig för hela den förlust som orsakats av otillbörlig förvaltning (onbehoorlijk bestuur), såvida de inte kan visa att ingen allvarlig klandring kan riktas mot dem.

Texten i artikel 2:9 i civillagen har två stycken. Punkt 1 anger den grundläggande skyldigheten: varje styrelseledamot är skyldig gentemot den juridiska personen att utföra sin uppgift korrekt. Punkt 2 tillägger att varje styrelseledamot bär ansvar för den allmänna förvaltningen av verksamheten. Styrelseledamoten är ansvarig för allt som rör otillbörlig förvaltning, såvida inte, även med hänsyn till de uppgifter som tilldelats andra, någon allvarlig klander kan riktas mot honom och han inte varit försumlig i att vidta åtgärder för att avvärja konsekvenserna av den otillbörliga förvaltningen.

Bestämmelsen gäller alla juridiska personer som omfattas av andra delen av civillagen: det privata aktiebolaget (besloten vennootschap, BV), det publika aktiebolaget (naamloze vennootschap, NV), stiftelsen (stichting), föreningen (vereniging) och kooperativet. För tillsynsmyndigheter (commissarissen) i ett BV och en NV anger lagen att samma standard gäller för deras tillsynsuppgift.

Vad innebär korrekt utförande av arbetsuppgifter?

Med korrekt utförande avses att en rimligt kompetent och noggrann styrelseledamot agerar som en rimligt kompetent och noggrann styrelseledamot skulle agera under samma omständigheter. Styrelseledamoten måste sätta bolagets intressen främst och följa lagen och bolagsordningen.

Skyldigheten följer av förtroendeförhållandet mellan styrelseledamoten och bolaget. En styrelseledamot förvaltar tillgångar som inte är deras egna. Det är därför lagen kräver att de agerar med den omsorg och lojalitet som kan förväntas av någon i den positionen. Bolagets intressen är breda: enligt artikel 2:239(5) i civillagen måste styrelsen för ett BV vägledas av bolagets och dess verksamhets intressen, vilket inkluderar intressenternas intressen, såsom anställdas och borgenärers.

Otillbörlig ledning är ett beteende som inte uppfyller den standarden. Domstolen jämför vad styrelseledamoten gjorde med vad en rimligt agerande styrelseledamot, med samma kunskap och i samma situation, skulle ha gjort. Den väger den information som fanns tillgänglig, verksamhetens art och de omständigheter under vilka beslutet fattades. Det finns ingen rättslig presumtion om otillbörlig ledning; företaget måste bevisa att standarden bröts.

När får en regissör en allvarlig kritik?

Endast när ingen rimligt agerande styrelseledamot skulle ha agerat på samma sätt under samma omständigheter. Ett beslut som slutar dåligt, eller en affärsrisk som inte lönar sig, räcker inte.

Den ledande domen är Staleman/Van de Ven från Högsta domstolen (Hoge Raad) den 10 januari 1997 (ECLI:NL:HR:1997:ZC2243). Högsta domstolen fastslog att en styrelseledamot endast är ansvarig gentemot bolaget om en allvarlig klander kan riktas mot dem. Den höga tröskeln respekterar styrelseledamöternas frihet att fatta affärsbeslut och förhindrar att varje nedslående resultat leder till ansvar i efterhand.

Huruvida ett allvarligt klander föreligger beror på samtliga omständigheter i fallet. Högsta domstolen räknade upp flera faktorer: arten av den juridiska personens verksamhet, de risker som generellt sett uppstår med denna verksamhet, arbetsfördelningen inom styrelsen, eventuella riktlinjer som gäller för styrelsen, den information som styrelseledamoten hade eller borde ha haft när han fattade beslutet eller när han agerade, och den insikt och omsorg som kan förväntas av en styrelseledamot som är lämplig för uppgiften och fullgör den noggrant.

Testet tittar därför lika mycket på processen som på resultatet. Domstolar är ovilliga att ifrågasätta ett affärsbeslut i sig, men de undersöker hur styrelseledamoten kom fram till det. En styrelseledamot som ignorerat tydliga varningstecken, hoppat över uppenbar research eller agerat mot bolagsordningen förlorar det skydd som den höga tröskeln normalt erbjuder.

Vissa beteenden leder nästan alltid till en allvarlig klander. Exempel är bedrägeri, att använda företagets pengar för privata ändamål och att medvetet bryta mot en bestämmelse i bolagsordningen som är avsedd att skydda företaget, såsom ett krav på att inhämta aktieägarnas godkännande. I dessa fall godtar Högsta domstolen att en allvarlig klander i princip är fastställd, såvida inte styrelseledamoten kan visa på särskilda omständigheter som motiverar beteendet.

Den regeln kommer från Högsta domstolens dom i Berghuizer Papierfabriek (2002). Den förskjuter bördan i praktiken: när företaget visar att styrelseledamoten agerade mot en sådan bestämmelse måste styrelseledamoten förklara varför det ändå var berättigat.

Hur fungerar kollektivt ansvar i en styrelse?

I en styrelse med flera ledamöter är varje ledamot i princip ansvarig för hela den förlust som orsakats av felaktig förvaltning. En ledamot undgår endast genom att visa att ingen allvarlig klanderfråga riktas mot dem och att de vidtagit åtgärder för att avvärja konsekvenserna.

Detta följer av artikel 2:9(2) i civillagen: varje styrelseledamot är ansvarig för den allmänna förvaltningen av bolagets angelägenheter, inte bara för sin egen portfölj. Om en styrelseledamot begår ett allvarligt misstag kan bolaget i princip kräva hela förlusten från alla styrelseledamöter gemensamt och var för sig. Styrelseledamöterna måste sedan sinsemellan göra upp om vem som bär vilken andel.

En arbetsfördelning, till exempel i styrelseföreskrifter, är relevant men inte avgörande. Lagen tar uttryckligen hänsyn till de uppgifter som tilldelats andra. En styrelseledamot som var ansvarig för försäljning och inte hade någon anledning att tvivla på finansdirektörens arbete har ett bättre försvar än finansdirektören. Arbetsfördelningen befriar dock inte någon från ansvaret för kärnuppgifter som tillkommer styrelsen som helhet, såsom att övervaka den ekonomiska ställningen, föra korrekt redovisning och följa lagen.

Flyktvägen har två kumulativa villkor. För det första får ingen allvarlig förebråelse riktas mot styrelseledamoten personligen, inte heller med tanke på de uppgifter som tilldelats andra. För det andra var de inte försumliga i att vidta åtgärder för att avvärja konsekvenserna. En styrelseledamot som märkte att något var fel men inte gjorde någonting, eller bara uttryckte tvivel vid ett möte utan uppföljning, uppfyller vanligtvis inte det andra villkoret. Att skriftligen invända, kräva en utredning, informera styrelsen eller aktieägarna och, som en sista utväg, avgå är den typ av åtgärder en domstol letar efter.

I vilka situationer uppstår anspråk enligt artikel 2:9?

De flesta anspråken rör ett begränsat antal återkommande situationer: bristande ekonomisk administration, beslut fattade utan tillräcklig förberedelse, brott mot bolagsordning eller interna regler samt intressekonflikter.

En styrelseledamot måste säkerställa tillräckliga system för riskhantering och intern kontroll. Karaktären och omfattningen beror på företagets storlek och komplexitet, men deras fullständiga frånvaro kommer nästan säkert att leda till kritik. Strukturell försummelse i den ekonomiska förvaltningen är ett klassiskt exempel. Om räkenskaperna är så dåliga att styrelsen inte har någon tillförlitlig översikt över den ekonomiska ställningen, kommer en styrelseledamot att ha svårt att försvara beslut baserade på den översikten. Domstolen kommer att anta att en rimligt agerande styrelseledamot åtminstone skulle ha säkerställt att siffrorna var tillförlitliga. Att föra korrekt räkenskaper är också en lagstadgad skyldighet enligt artikel 2:10 i civillagen.

Viktiga beslut kräver tillräcklig förberedelse. Innan ett större avtal eller en större investering ingås måste styrelseledamöter informera sig om relevanta fakta och risker. Ett förvärv utan grundläggande due diligence, eller ett avtal med stor ekonomisk påverkan som ingås utan att man tittar på marknaden eller motparten, kan leda till en allvarlig klander om det går fel. Detsamma gäller för att ta alltför stora risker utan några begränsningar: entreprenörskap innebär risk, men grunden för att acceptera en risk måste vara försvarbar.

Brott mot bolagsordningen eller interna regler är ett annat riskområde. Bolagsordningen kan kräva godkännande från bolagsstämman eller styrelsen för vissa beslut, såsom stora investeringar, lån eller försäljning av en affärsenhet. En styrelseledamot som ignorerar ett sådant krav är, som förklarats ovan, i princip allvarligt skyldig. Samma risk uppstår för en styrelseledamot som agerar med en intressekonflikt utan att uppge den. Enligt artikel 2:239(6) i civillagen får en styrelseledamot i ett BV med ett direkt eller indirekt personligt intresse som strider mot bolagets intresse inte delta i överläggningar och beslutsfattande. Att ta ut företagets tillgångar för personlig vinning, eller att använda företagets pengar för privata utgifter, leder nästan alltid till ansvar.

Kan ett avsked skydda en styrelseledamot?

Delvis. En ansvarsfrihet (decharge) som beviljats ​​av bolagsstämman befriar styrelseledamoten endast för omständigheter som framgår av årsredovisningen eller på annat sätt har upplysts om för bolagsstämman innan ansvarsfriheten beviljades.

Många företag beviljar sina styrelseledamöter ansvarsfrihet när årsbokslutet fastställs. Det kan blockera ett senare anspråk enligt artikel 2:9, men dess omfattning är begränsad. I Staleman/Van de Ven-målet fastslog Högsta domstolen att ett ansvarsfrihetsbevis inte omfattar fakta som inte framgick av bokslutet och inte på annat sätt hade meddelats bolagsstämman. En styrelseledamot som undanhållit ett problem från bokslutet kan inte gömma sig bakom ansvarsfriheten. I en konkurs kommer förvaltaren därför alltid att granska vad aktieägarna faktiskt kände till.

Hur går ett ansvarskrav till?

Bolaget måste bevisa otillbörlig förvaltning, allvarligt klander, förlust och orsakssamband. Styrelseledamoten kan sedan försöka visa att undantaget i artikel 2:9(2) gäller för dem.

Den allmänna regeln i artikel 150 i den nederländska civilprocesslagen (Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering, Rv) gäller: den part som åberopar en rättsföljd måste bevisa de fakta som stöder den. I praktiken består ett yrkande vanligtvis av följande delar.

• Förlust: företaget måste konkret visa att det lidit förlust och kvantifiera den.
• Orsakssamband: det måste finnas ett tillräckligt samband mellan regissörens agerande och skadan.
• Allvarlig klandring: bolaget måste styrka att direktören kan klandras allvarligt, med hänsyn till alla omständigheter. Det är här de flesta förfaranden avgörs.
• Frikännande: den enskilda styrelseledamoten kan visa att, med tanke på arbetsfördelningen, ingen allvarlig klanderrisk riktas mot hen och att hen vidtagit åtgärder för att avvärja konsekvenserna.

Innan en tvist inleds brukar bolaget eller förvaltaren skicka ett brev där anklagelserna redogörs för och styrelseledamoten inbjuds att svara. Det är klokt att besvara brevet noggrant och med dokumentation, eftersom svaret ofta formar resten av målet. I komplexa ekonomiska fall kan domstolen utse en expert, och en utredning av företagskammaren (Ondernemingskamer) hos bolaget Amsterdam Hovrätten kan tillhandahålla den faktiska grunden för ett senare yrkande. Kostnaderna för sådana förfaranden är avsevärda, vilket är en anledning till att många fall slutar i en förlikning.

Kravet omfattas av den allmänna preskriptionsregeln för skadestånd i artikel 3:310 i civillagen: fem år efter det att bolaget fick kännedom om både skadan och den ansvariga styrelseledamoten, och under alla omständigheter tjugo år efter den händelse som orsakade skadan. Eftersom bolaget agerar genom sin styrelse kan frågan om när det blev medvetet i sig ifrågasättas, till exempel när den berörda styrelseledamoten fortfarande var i tjänst.

Hur skiljer sig internt ansvar från externt ansvar?

Internt ansvar avser förlust som bolaget självt lidit och som bolaget yrkar på. Externt ansvar avser förlust som borgenärer eller annan tredje part lidit, eller underskott i ett konkursbo, och följer sina egna regler.

De huvudsakliga externa vägarna är konkursansvaret enligt artiklarna 2:138 (NV) och 2:248 (BV) i civillagen och ansvar för en olaglig handling enligt artikel 6:162. Enligt artikel 2:248 är varje styrelseledamot solidariskt ansvarig för underskottet i en konkurs om styrelsen uppenbart har utfört sina uppgifter felaktigt och detta sannolikt är en viktig orsak till konkursen. Det anspråket kan endast väckas av förvaltaren, till förmån för alla borgenärer, och gäller endast felaktig prestation under de tre åren före konkursen.

Den lagstadgade presumtionen fungerar enligt följande. Om styrelsen inte fullgjorde sin skyldighet att föra korrekt redovisning (artikel 2:10) eller att offentliggöra årsredovisningen i tid (artikel 2:394), anses den ha utfört sina uppgifter felaktigt, och det presumeras att detta var en viktig orsak till konkursen. Direktören kan motbevisa presumtionen om orsaken, men inte konstaterandet av felaktigt utförande. En obetydlig underlåtenhet att offentliggöra bortses från.

Vid en konkurs kan förvaltaren använda båda vägarna. En förlust som bolaget lidit före konkursen, till exempel på grund av att en styrelseledamot betalat sig själv oberättigade bonusar, kan göras gällande enligt artikel 2:9. Det totala underskottet som orsakats av uppenbart otillbörlig förvaltning faller under artikel 2:248. Enskilda aktieägare och borgenärer kan inte göra anspråk enligt artikel 2:9. En aktieägare vars aktier förlorat i värde på grund av otillbörlig förvaltning har i princip inget eget anspråk på den härledda förlusten; anspråket tillhör bolaget.

Vad bör man kontrollera som regissör?

God förvaltning skyddar dig bättre än ett försvar i efterhand. Enligt artikel 2:9(2) i BW ansvarar du för hur ärendet går till, så din akt måste visa att du blev informerad och agerade när problem uppstod.

• Håll ordning på administrationen, så att styrelsen har tillförlitliga siffror i tid; detta är också en lagstadgad skyldighet enligt artikel 2:10 BW.
• Registrera informationen som viktiga beslut grundar sig på och varför alternativ förkastades.
• Kontrollera bolagsordningen och styrelsens föreskrifter för godkännandekrav innan du bestämmer dig.
• Uppge eventuella intressekonflikter och avstå från beslutet där artikel 2:239(6) i BW kräver det.
• Kräv regelbunden skriftlig rapportering från varje styrelseledamot och invänd skriftligen mot beslut som du anser vara oansvariga.
• Kontrollera undantagen i din D&O-försäkring; avsiktligt beteende och bedrägeri täcks vanligtvis inte.

Vad bör man kontrollera som företag som håller en styrelseledamot ansvarig?

Företaget har bevisbördan enligt artikel 150 i Rv, och de flesta fall avgörs på grundval av allvarliga förebråelser. Förbered yrkandet på dokument innan du skickar brevet.

• Kvantifiera förlusten konkret och fastställ orsakssambandet med regissörens agerande.
• Samla styrelseprotokoll, rapporter och korrespondens som visar vad direktören visste och när.
• Kontrollera om ansvarsfrihet beviljades och vad bolagsstämman visste vid den tidpunkten.
• Bestäm vilka styrelseledamöter som ska riktas till: alla styrelseledamöter är i princip solidariskt ansvariga.
• Avbryt den femåriga preskriptionstiden enligt artikel 3:310 BW med en skriftlig yrkandeansökan.

Vad ska du göra om företaget håller dig ansvarig?

Ta brevet på allvar, samla in dokument som visar hur besluten fattades och svara inom den angivna tiden. Erkänn inte ansvar innan du känner till alla fakta och meddela din D&O-försäkringsgivare omedelbart, eftersom de flesta försäkringar kräver anmälan så snart ett krav görs eller ett hot om skadestånd görs.

Ett exempel för att illustrera: Ett företag håller sin tidigare finansdirektör ansvarig efter att en stor kund gått i konkurs utan att betala. Företaget hävdar att direktören borde ha krävt säkerhet. Direktören visar styrelseprotokoll där kreditrisken diskuterades, en kreditförsäkring som visade sig inte täcka förlusten och styrelsens godkännande. I ett sådant fall kommer kravet vanligtvis att ogillas, eftersom beslutet förbereddes noggrant och en rimligt agerande direktör kunde ha fattat det.

Vad kan vi göra för dig gällande styrelseansvar?

Våra bolagsjurister agerar för styrelseledamöter, tillsynsmyndigheter och bolag, från förebyggande åtgärder till förfaranden.

• Vi granskar era styrelseordningar, rapporteringsvägar och rutiner för intressekonflikter.
• Vi bedömer ett ansvarsbrev från bolaget eller förvaltaren och utarbetar svaret med styrkande dokument.
• Vi kontrollerar om en befrielse, arbetsfördelningen eller preskriptionstiden ger dig försvar.
• Vi förbereder och handlägger kravet för företagets räkning, inklusive en eventuell utredning hos Näringslivskammaren.
• Vi förhandlar fram en uppgörelse med motsidan och D&O-försäkringsgivaren.

Sammanfattning

• Enligt artikel 2:9 BW är en styrelseledamot ansvarig gentemot bolaget för otillbörlig förvaltning endast om en allvarlig klander kan riktas (Staleman/Van de Ven, ECLI:NL:HR:1997:ZC2243).
• Bedrägeri, privat användning av företagets pengar och medvetet brott mot bolagsordningen leder nästan alltid till ansvar.
• Varje styrelseledamot är i princip ansvarig för hela förlusten; en styrelseledamot undgår endast genom att inte visa allvarliga förebråelser och vidta åtgärder i rätt tid.
• En ansvarsfrihet omfattar endast det som framgick av räkenskaperna eller upplystes till bolagsstämman.
• Externt konkursansvar enligt artiklarna 2:138 och 2:248 i konkurslagen är en separat väg som endast förvaltaren kan använda.

Vanliga frågor och svar