Skadeståndsbedömningsförfaranden

Domstolsavgöranden innehåller regelbundet ett beslut om att en av parterna ska betala skadestånd som ska fastställas separat. Detta placerar parterna i början av ett nytt förfarande: skadeståndsförfarandet. Parterna börjar dock inte om från början. Skadeståndsförfarandet kan ses som en fortsättning på målet, vars enda syfte är att fastställa de enskilda skadorna och omfattningen av den ersättning som ska betalas.

Expertråd om skadeståndsbedömningsförfaranden

Dessa förfaranden kan till exempel gälla huruvida en viss skada berättigar till ersättning, eller i vilken utsträckning ersättningsskyldigheten minskas av omständigheter som kan hänföras till den skadelidande. Detta skiljer skadeståndsförfarandet från huvudförfarandet, som i första hand handlar om att fastställa ansvarsgrunden och tillskriva skadestånd.

När kan domstolen hänvisa till skadeståndsbedömningsförfaranden?

När ansvarsgrunden har fastställts i huvudförfarandet kan domstolen hänskjuta parterna till skadeståndsbedömning. En sådan hänskjutning är dock inte alltid möjlig för förstainstansrätten. Som huvudregel är domstolen i princip skyldig att själv bedöma skadan i den dom där ersättning utdöms.

Endast när skadeståndsbedömning i huvudförfarandet inte är möjlig – till exempel på grund av att framtida förluster är inblandade eller på grund av att ytterligare utredning krävs – får domstolen avvika från denna regel och hänvisa parterna till skadeståndsbedömning. Vidare kan skadeståndsbedömning endast användas i samband med lagstadgade skyldigheter att betala ersättning, såsom de som följer av avtalsbrott eller skadeståndsgrundande handling, och är inte tillämpliga när skyldigheten att betala skadestånd härrör från en rättshandling, såsom ett avtal.

Fördelar med att separera ansvars- och skadeståndsförfaranden

Möjligheten till separata men på varandra följande skadeståndsförfaranden erbjuder flera fördelar. Uppdelningen mellan huvudförfarandet och skadeståndsförfarandet gör det möjligt att först behandla frågan om ansvar utan att behöva ställa frågan om skadornas omfattning och ådra sig de avsevärda kostnaderna för att styrka dem.

Det kan trots allt inte uteslutas att domstolen kommer att ogilla motpartens ansvar. I så fall hade varje diskussion om skadeståndets omfattning och de kostnader som uppstått för detta ändamål varit förgäves. Dessutom, när ansvaret väl har fastställts av domstolen, kan parterna senare nå en utomrättslig överenskommelse om ersättningens storlek och därigenom helt undvika kostnaderna och ansträngningen som är förknippad med att kvantifiera skadeståndet.

En annan betydande fördel för käranden ligger i nivån på domstolsavgifterna. När käranden endast tvister om ansvarsfrågan i huvudförfarandet beräknas domstolsavgifterna på grundval av ett yrkande av obestämt värde. Detta resulterar i lägre kostnader än om ett betydande skadeståndsbelopp yrkades omedelbart i huvudförfarandet.

Innehåll och struktur i skadeståndsutlåtandet: Fastställande av ett prima facie-fall

Även om skadeståndsförfarandet kan betraktas som en fortsättning på huvudförfarandet, måste det inledas som ett separat och självständigt förfarande. Detta sker genom att skadeståndsutlåtandet delges motparten. Därvid måste de lagstadgade krav som även gäller för en stämning iakttas.

Innehållsmässigt måste skadeståndsutlåtandet innehålla ”en specificerad redogörelse för beloppet av de skador vars ersättning begärs” – med andra ord en uppdelning av alla tidigare och framtida skador, styrkta av dokumentation. Det är i princip inte nödvändigt att begära ersättning igen eller att specificera det exakta beloppet för varje skada. Domstolen kommer att självständigt bedöma skadorna på grundval av de fakta och bevis som lagts fram. Grunderna för yrkandet måste dock anges i skadeståndsutlåtandet. Skadeståndsutlåtandet i dess inlämnade lydelse är i princip inte bindande, och det är möjligt att lägga fram nya skadestånd även efter att utlåtandet delgivits. Skadeståndsbedömningsförfarandet är bundet av resultaten från huvudförfarandet, så att redan bestridna svaromål inte uppstår igen.

Det fortsatta förloppet av skadeståndsbedömningsförfarandet liknar ett vanligt stämningsförfarande. Standardutväxling av inlagor äger rum, där svaranden skriftligen svarar med ett svaromål, följt av en förhandling inför domstol. Anvisningar för bevisupptagning eller begäran om expertutlåtanden kan också lämnas i dessa förfaranden. Domstolen kan också utse oberoende experter för att objektivt bedöma skadorna. Rättegångsavgifter kommer återigen att tas ut.

Obligatorisk juridisk representation i skadeståndsbedömningsförfaranden

Svaranden måste återigen företrädas av en advokat i detta förfarande. Om svaranden uteblir kan en tredskodom meddelas. Beträffande den slutliga domen gäller de vanliga reglerna, och domstolen meddelar ett slutgiltigt beslut där svaranden kan åläggas att betala alla former av ersättning. Domen i skadeståndsförfarandet utgör också en exekutionstitel som gör det möjligt för käranden att omedelbart verkställa verkställighet om motparten inte betalar, och har effekten att skadeståndet har fastställts och reglerats.

När det gäller skadeståndsbedömning är det lämpligt att konsultera en advokat. När det gäller svaranden är detta faktiskt obligatoriskt. Detta är inte förvånande, eftersom skadeståndsrätten är ett omfattande och komplext område. Har du att göra med en skadeståndsbedömning eller vill du ha mer information om skadeståndsbedömningen? Vänligen kontakta advokaterna på Law & MoreAdvokaterna på Law & More har expertis inom processrätt och skadeståndsbedömning och ger dig gärna juridisk rådgivning eller representation i skadeståndsbedömningsförfarandet.

Högsta domstolens rättspraxis och viktiga överväganden

Skadeståndsförfarandet regleras av etablerad rättspraxis, inklusive nyligen meddelade domar från Högsta domstolen. I ett nyligen meddelat fall fastslog Högsta domstolen att det för hänskjutande till skadeståndsförfarande räcker att det finns en möjlighet att skada har uppstått eller kommer att uppstå; det krävs inte att skada redan har gjorts trovärdig. Detta gäller även i fall av felaktigt utmätning, där den part som är föremål för utmätningen kan ha lidit skada. Tingsrätten och hovrätten måste bedöma orsakssambandet och det yrkade skadeståndet utifrån en strikt standard, varvid ett tidigare beslut i huvudförfarandet kan vara av vägledande betydelse för målets fortsatta förlopp, och domstolen kan själv besluta att uppmana parterna att behandla skadeståndet ytterligare eller att låta ett separat förfarande följa.

I tidigare domar har Högsta domstolen slagit fast att domstolen inte alltid är skyldig att själv bedöma skadeståndet. Både i huvudförfarandet och i skadeståndsbedömningen har domstolen ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid skadeståndsbedömandet, vilket också följer av domen om skadeståndsbedömande efter ett yrkesmässigt fel av en advokat. Högsta domstolen hänvisar vidare till två tidigare domar till stöd för denna standard. Domstolen kan därför besluta att hänvisa till skadeståndsbedömning, särskilt när ersättning ska bedömas eller när skadeståndsfrågorna är komplexa. Skadeståndsbedömningen beror delvis också på vad parterna har åberopat och på alla relevanta omständigheter, inklusive en parts medvållande och andra faktorer som kan påverka skadeståndets omfattning. I skadeståndsbedömningar specificeras skadeståndet mer i detalj och domstolen kan göra en bedömning som är bindande för parterna. En dom kan redan innehålla ett beslut mot den skadeståndsskyldige, med det exakta beloppet som ska fastställas i ett senare skede.

Praktiska tips för festerna

Parter som är inblandade i skadeståndsförfaranden gör klokt i att söka juridisk expertrådgivning i ett tidigt skede, särskilt eftersom tröskeln för att hänskjuta till ett sådant förfarande är låg och förfarandet utgör en separat, oberoende process med egna processuella regler. Det är också viktigt att noggrant specificera skadeståndsgrunderna och, där det är möjligt, samla in bevis för att fastställa de påstådda förlusterna prima facie. De lagstadgade villkoren för hänskjutande måste vara uppfyllda innan ett sådant förfarande har en rimlig utsikt att lyckas.

Dessutom måste parterna beakta möjligheten att skadeståndsförfarandet också kan leda till ett ogynnsamt resultat – till exempel om domstolen finner att ingen (eller mindre) skada har uppstått trots ansvar. En begäran om hänskjutande kan också avslås om det anses otillräckligt fastställt att skada har uppstått eller kommer att uppstå. Inte heller leder varje yrkad skada nödvändigtvis till ett utdömande av ersättning. Det är därför lämpligt att noggrant anpassa huvudförfarandet och skadeståndsförfarandet och, där det är möjligt, att nå en överenskommelse för att undvika ytterligare tvister. Goda underlag och en tydlig tvistestrategi kan bidra till att de relevanta villkoren uppfylls och till en mer fokuserad processförlopp.

För ytterligare information eller juridisk hjälp i skadeståndsförfaranden, vänligen kontakta specialiserade jurister som är bekanta med etablerad rättspraxis och den standard som Högsta domstolen tillämpar inom detta komplexa rättsområde.